Emma-Lotta Larsson

Några handarbetstidningar från 80-talet med bland annat broderimönster i. Någon gång snart ska jag börja brodera, har jag tänkt... När det verkligen blir av är ju dock en annan fråga...

Liten kopparburk som man kan ha bitsocker i. Inte för att jag någonsin använder bitsocker, men den var ju så fin (och man kan ju faktiskt ha andra saker i). Eller så kan man bjuda hem folk som använder bitsocker... Typ mormor.

En liten spargris och en mycket söt och mycket liten porslinsburk.

Två fina, gamla ramar. Har faktiskt letat efter just såna här runda ramar till min lilla fotovägg som i nuläget bara består av fyrkantiga ramar.

Ja, det var kanske inte så att jag var i jättestort behov av de här sakerna. Å andra sidan la jag inte så jättemånga kronor heller. Och nu är helgens loppis/second hand-behov tillfredställt!

Och här är tygerna som jag valt ut till lapptäcket (mitt första riktiga lapptäcke). Kanske tillkommer någon mer färg, har inte bestämt mig riktigt där än...

Igår sov jag lite på dagen (för att jag var sjuk även då) och vaknade av att någon drar i mitt dörrhandtag, sätter en nyckel i dörren, låser upp och öppnar dörren, två mansröster säger något och sedan stängs och låses dörren igen. MYCKET mystiskt! Jag är fortfarande osäker på om jag drömde det här eller om det hände på riktigt. Men när dörren stängts igen var jag helt klarvaken och något måste ju gjort att jag vaknade. Jag gick då upp, kollade i nyckelhålet (såg inget) och öppnade dörren. Då hörde jag två mansröster prata en våning nedanför, som om dom gått fel...

Måste varit någon slags vaktmästare eller ÖBO-personal, men hallå, ringer man inte på innan man går in då eller? Tydligen insåg dom sitt misstag eftersom dom aldrig gick in, bara öppnade dörren och sen stängde igen. Men det känns ändå inte helt okej att någon bara kan klampa in, när man faktiskt har låst sin dörr.

Nä, det var läskigt.

Ja, smaken på tuggummit är alltså hemlig och kallas "Mega Mystery". Om man avslöjar smaken så blir man jagad av män på strutsar...

Jag var lite nervös inför smakandet, som man kan förstå. Dels så kunde ju smaken vara helt crazy och dels kunde man bli jagad av strutsar om man avslöjade smaken... Men det var liksom inte en så häftig upplevelse som man skulle kunna tro. Tuggummit smakade precis som glassen Twister, dvs ananas, jordgubb, citron & lime. Var det Mega Mystery Taste? (Och det kom inga strutsar...)

Jag hade faktiskt förväntat mig något lite annorlunda från det här. Jag tycker idéen är ganska rolig, att man får använda sitt smaksinne (och luktsinne) för att komma på vad det smakar. Hade ju dock varit något roligare med lite mer crazy smaker, typ köttfärslimpa, gul lök, grillkrydda eller makrill i tomatsås. Frukttuggummi finns det ju MASSOR av redan. Lite väl tråkigt!

Förpackningen ser ut såhär och avslöjar alltså absolut ingenting om smaken. Crazy, crazy...

Det blir ännu en helg med Joybells. Imorrn på morgonen åker vi mot Göteborgstrakten! Konsert på Donsö imorrn och gospelgudstjänst i Sävedalen på söndag. Nästa helg ska jag hem till Småland, men då ska jag minsann vila. Jag har ju konstaterat att jag är för gammal för sånt här. Måste använda helgerna till att vila upp mig...

Så, därför blir det sängen nu, utan att vänta på att få se vem som åker ut ur Idol...

(Dessutom utan att lägga upp en 90-talsvideo. Det kommer nog en på söndag...)

Här kommer sommaren - Balsam Boys (1999)

Här kommer en låt från det sena 90-talet. Icke att förglömma! Balsam Boys alltså - bara namnet säger det mesta... Den här låten är ju bedrövlig och alla deras verkar låtar ha exakt samma upplägg; töntiga sommartexter med en dålig rapvers och sen nån slags smörig dansbandsrefräng.

Den blonda killen är väl okej, men den andra är ju värdelös när han rappar. Men det den här låten väcker ändå fina minnen hos mig... Och en bra sommarlåt är det väl. Såna ska väl vara dåliga...?! Sen ska vi kanske inte tala om videon, den kan inte kostat många kronor att göra...

Balsam Boys är Gustaf Eurén och Stefan Deak. De är vänner sen barndomen och var med i På Rymmen på TV4 några år innan de "slog igenom" med "Här kommer sommaren".

De var med i Melodifestivalen 2000 med Bara du och jag. De verkar bara ha gett ut ett album; "Balsam Boys och de elva spåren".

Tekla - Jag måste gå nu (1992)

Ja, det här är som synes ingen video, men jag bara måste ha med låten ändå. Den kommer som ett litet wildcard och det känns som att det kanske inte så jättemånga som faktiskt minns det här. Det var nog ingen jättehit, och framför allt så var jag lite för liten för att minnas...

Jag minns Tekla och denna låt enbart för att min syster hade denna singeln och jag tyckte det här var jättebra. Brukade låna den och lyssna, som mycket annat. Men det här har liksom etsat sig fast i minnet lite extra mycket. Minns också att hon en gång var med i Disneyklubben och sjöng den här låten. Måste dessutom säga att jag fortfarande tycker det är väldigt bra. Typisk musik på svenska som tilltalar mig, trots att sjunger på skånska...

Tekla (Pernilla Sternäng) verkar ha gjort fyra album sammanlagt, och detta som syns i klippet, "Oranga Blad" var det första. Det senaste kom år 2000. Har försökt leta lite info om henne, men inte hittar inte så mycket. Det enda jag hittar är att hon har ett registrerat företag som sysslar med artistisk verksamhet samt att det finns fler som verkar undra vad hon göra idag.

Den här låten har jag inga minnen från, men det fanns i alla fall en video till den och jag fastnade lite för den nu när jag kollade runt lite bland det som fanns på youtube.

Vart tog den söta lilla flickan vägen? - Just D (1993)

Jag har inte så mycket att säga om dagens 90-talsvideo. Låten och videon säger sitt. Det här är ju bara sjukt bra! Hiphop på svenska på högsta nivå! Jag minns att vi i mellanstadiet hade perioder där någon fick ta med en skiva till musiklektionen och spela en låt. Då var det himla poppis att ta med Just D-låtar. Undrar hur bra Majvor Axelsson tyckte att det var...

Just D bestod av Pedda Pedd, Gurra G & Doctor C. De släppte fem album under första halvan av 90-talet. Wille Crawford (Doctor C) är väl den som lyckats bäst i sin musikkärriär utanför Just D, både solo i andra konstellationer. Han medverkade t.ex. i Melodifestivalen 1997 med Missarna. Peder Ernerot (Pedda Pedd) har skrivit musik till teater och TV-serier samt varit medlem i flera olika grupper. Bland annat Albino, som är en relativt okänd men mycket BRA grupp. Jag äger en skiva av dom; "På spaning i New York". Finns inte på Spotify och jag hittar heller inget på youtube, men jag tycker som sagt det är riktigt bra. Typ soul på svenska med smart och roliga texter. Gustave Lund (Gurra G) verkar ha gjort lite av varje, musik, teater, tv-skådis, röst i tv-serie osv.

Andra hits med Just D som man inte får missa är ju; Tre Gringos (med Thorleifs), Hur e de möjligt?, Hubbabubba, Juligen, 87-87 & Jag sköt Sheriffen.

Lite nya (ja, för mig i alla fall) tyger fanns i min brevlåda idag! Alltid lika roligt att öppna paket.

Tycker att både klövertyget och lingontyget är fantastiskt fina! Klövertyget kommer nog nästan bli ett sånt där tyg som man inte vill sy något av i rädsla för att det ska ta slut, det är ju ändå inte så stora bitar jag har... 

Dessutom fina höstskor!

Inte så bra bild, meeen fina skor som får mig att tänka på Madicken. Och så tänker jag att tappar bort mina galoscher...

Bitch - Meredith Brooks (1997)

"Inbäddning aktiverad på begäran" - dvs, det går inte lägga videon i bloggen.

Men länk till videon finns här.

Det här är typiskt 90-tal för mig, det liksom skriker 1997 om hela soundet och videon och allting. Mina egna personliga minnen kring denna låt är inte så stora eller många, men jag minns tydligt att det här var en sån där låt som jag verkligen älskade att sjunga med i. Såhär i efterhand har jag väl kanske insett att de låtar jag gillade av den anledningen helt enkelt är låtar där jag fick anstränga mig lite. Kanske vad gäller volym, tonhöjd, andning, artikulering eller att sjunga många ord snabbt. En sorts "öva-sångteknik"-grej innan jag riktigt fattade att det var det jag gjorde.

Det var med denna låt som Meredith Brooks slog igenom, hon var då 29 år. Efter skivan "Blurring the Edges" som innehöll detta spår, har hon släppt ytterligare fem album, det senaste 2005. Men inget av dom och ingen låt på dom har nått samma framgång som Bitch.

Har för övrigt återupptagit mitt traderande nu, för ett framtida (än så länge lite hemligt) syprojekt. Ska bara få hit mitt strykjärn som mamma har köpt. Men så satt jag och väntade ut en auktion på ett fantastiskt fint tyg medan jag kollade på Idol, och så glömde jag buda. Kom på det fem minuter för sent. Suck och pust på det...!

Och sen orkar jag nog inte skriva mer utan jag tror att det är sängen nästa. Nattliga, spontana samtal som bara flyger iväg i timmatals är fantastiskt givande, och en av mina favoritgrejer i livet. Ja, faktiskt. Men fyra timmars sömn är lite för lite för mig. Jag börjar bli för gammal helt enkelt...