Emma-Lotta Larsson

Nu när jag kom hem till jul så fick jag det jag köpt av mina småsyskon när de sålde jultidningar. Det positiva med att kidsen börjar sälja jultidningar i augusti är ju att jag själv hunnit glömma bort vad jag köpte för något, eftersom det var så himla länge sen... Så det blev liksom som en liten trevlig julklapp till mig själv.

Den andra reklamen jag vill kräkas lite åt när jag ser den är reklamen för Uniflex bemanning. Jag anser nog att den inte behöver någon närmare presentation, det räcker att se filmen;



Jag trodde det var reklam för ett bemanningsföretag, men det känns snarare som någon slags lite för smörig anti-mobbningsfilm för vuxna...

Det finns två reklamfilmer som går just nu som jag bara vill kräkas på. Och med tanke på att det varit jul så blir det ju mycket tv-tittande...

Vi hade ju glömt bort vårt traditionella julpusslande, så ikväll satte mamma, jag och Moa igång. Vi har nu ockuperat hela köksbordet, kanske får vi äta vid det igen om några dagar...

Jag minns väldigt tydligt den julen då den där riktigt barnsliga julkänslan liksom inte infann sig längre. Den som numera verkligen bara är en minne blott men som alla vill åt och försöker skapa år efter år. Jag kanske måste säga att det är ett steg mot vuxenvärlden, men jag är inte längre ledsen eller besviken över att den där spännande känslan inte infinner sig längre. Att jag inte har några problem alls att somna kvällen den 23:e. Att jag faktiskt kan lägga paketen jag får i en liten hög och vänta tills alla barn öppnat sina innan jag börjar öppna mina. Att jag knappt funderat på vad jag skulle kunna få i julklapp...

Kvällen före julafton kan inte spenderas bättre än att ligga i sängen och lyssna på Svante Thuressons En cool jul. Den har absolut varit årets julskiva för mig! Fantastiskt bra, fina, mysiga och välgjorda versionen av lite mer ovanliga jullåtar, dvs man slipper de allra mest uttjatade och spelade låtarna (tack för det, Svante). Och det är liksom skönt att höra exempelvis Snön föll, som är en väldigt fin låt, i en mer avskalad och väldigt mycket mindre smörig version än Peter Jöbacks... Ibland är det skönt att slippa allt som är pretto, stort, svulstigt och bara vara. Sån känns Svante här.

Igår var det dags för Joybells julkonsert. Det var fint och bra och kul och stämningsfullt! Min kära mor var till och med på besök för att lyssna, och hon fick uppgiften att ta bilder samt filma. Det gick väl sådär, eftersom hon skulle filma låten jag hade solo på och då filmade på högkant, och sedan vände på kameran mitt i låten... hehe. Ganska kul.

Porslin, porslin, porslin...

Jodå, idag har julkänslan minsann infunnit sig, i alla fall lite grann. Det är ju ändå andra advent, och den här söndagen har både bjudit på en mycket fin gospelgudstjänst och O, helga natt.

Jag har ett väldigt tydlig från när jag var liten, jag tyckte det var så konstigt att det var några grejer som alltid låg kvar längst ner i tvättkorgen. Jag förstod liksom inte varför de här grejerna aldrig blev tvättade. Jag menar, när mina föräldrar tvättade kunde dom väl bara tvätta det där som låg i botten också. Men icke, det låg alltid kvar. Exakt vad det var minns jag inte, men jag vet att det var något orange... Sen kan man ju undra vad jag hade i tvättkorgen att göra, men det förtäljer inte historien.