Om du letar efter nån
Nu har jag äntligen upptäckt Melissa Horn.
Det konstiga med detta är att jag har vetat jättelänge att jag tror att jag skulle tycka hon är jättebra, om jag bara började lyssna på henne. Ändå har jag inte gjort det. Varje gång jag hört en låt på radio eller liknande, så har jag tänkt att jag tycker det är riktigt bra. Ändå har jag bara låtit det vara tills nästa gång jag hört en låt av henne någonstans och tänkt samma sak igen. Det var säkert mycket mer än ett år sedan jag tänkte sådär för första gången, ändå var det först för en vecka sedan som jag faktiskt gjorde slag i saken och började lyssna.
Och precis som jag visste så är jag fast. Jag gillar det skarpt!
Melissas musik påminner ju på flera sätt om Lars Winnerbäcks musik och hon har ju dessutom samarbetar en del med honom. Jag som var ett inbitet Lasse-fan för en sisådär tio år sedan men som sedan totalt vuxit ifrån det, tänkte att då kanske jag gillar Lasse igen. Så, jag letade fram en av Lasses första skivor på Spotify men fick stänga av ganska snabbt. Lasse sjunger för dåligt, tyvärr! Annars hade jag nog kunnat gilla det igen.
Det jag har mest problem med och det som även gör att jag gillar Melissa är sättet att behandla det svenska språket på. Jag menar rent sångmässigt, uttalet, konsonanterna, placeringen av bokstäver i munnen, artikuleringen, lättheten i orden osv. Melissa Horn gör det fantastiskt, liksom Sofia Karlsson & Veronica Maggio. Lasse gör det inte, och därför funkar det inte för mig.
Kommentarer
Trackback
