Vuxen-julen
Jag minns väldigt tydligt den julen då den där riktigt barnsliga julkänslan liksom inte infann sig längre. Den som numera verkligen bara är en minne blott men som alla vill åt och försöker skapa år efter år. Jag kanske måste säga att det är ett steg mot vuxenvärlden, men jag är inte längre ledsen eller besviken över att den där spännande känslan inte infinner sig längre. Att jag inte har några problem alls att somna kvällen den 23:e. Att jag faktiskt kan lägga paketen jag får i en liten hög och vänta tills alla barn öppnat sina innan jag börjar öppna mina. Att jag knappt funderat på vad jag skulle kunna få i julklapp...
Men, det är ju faktiskt skönt att bara kunna acceptera julen som den är, att slippa eftersträva en känsla som inte kommer infinna sig. Att faktiskt på riktigt tycka att det viktigaste är att få umgås med sina nära och kära, samt att få vara lite ledig!
Kommentarer
Trackback
