Emma-Lotta Larsson

Jag har blivit en sån. En sån som sätter upp en fasad, en sån som bara visar det fina utåt. Se på mitt instagramflöde, det är nyköpta prylar, kafferep, god öl, mysiga stearinljus, tjo och tjim, livet leker... Sånt som jag själv kräkts på tidigare. Det kanske inte alltid är relevant att fläka ut hela sitt inre, men världen blir inte bättre av att vi alla lägger ett filter på vardagen. Ett slags "allt är så underbart"-filter. Det gör att vi hela tiden tror att alla andra har det så fantastiskt. Hur kunde jag gå dit, jag med? Hur kunde det bli så att jag inte längre vill att det ska synas, märkas och höras att allt faktiskt inte är på topp hela tiden? Nej, utåt ska livet gnistra av härlighet.

 

Det sjuka i det.

 

Och sen...

 

Jag är kanske inte så gammal, men jag märker att tiden sätter sina spår. Jag märker att för varje år, månad, vecka går jag mer mot någon slags bitter personlighet jag inte vill vara. För 10 år sedan, när jag gick i gymnasiet, hade jag så starka åsikter, jag ville slåss för världen och jag var helt övertygad om det gick att förändra saker, förändra världen. Jag har samma åsikter fortfarande, men övertygelsen blir mindre för varje år, hoppet om mänskligheten minskar och jag hatar verkligen att det är så. Jag vill fortsätta vara en person som strider för det hon tycker är rätt. Men jag orkar liksom inte längre. Jag börjar ge upp. Jag håller på att bli en sådan som jag själv föraktade. En sån som ger upp.

 

Jag vill inte, men börjar bli rädd att jag en dag ska bli en sån som säger till unga personer med stor drivkraft: "Jaja, du är så ung fortfarande... Du tror att det går förändra världen, men när du blir äldre kommer du förstå hur allt ligger till. Du kommer inse att det inte går och ge upp dina försök".

 

Bara en sån sak ---> Häromdagen höll jag god min när två personer oberoende utav varandra kläckte ur sig rasistiska dumheter. Jag höll inte med dem, men jag ställde mig heller inte upp och sa ifrån. Vilket jag borde gjort.

Flertalet gånger det senaste halvåret har jag inte orkat ta fighten när folk fällt fördomsfulla kommentarer och pratat och skojat om homosexualitet som något konstigt, udda eller äckligt. Eller när människor pratat utifrån stereotypa könsroller och skämtar på sätt som jag verkligen avskyr, som jag starkt tar avstånd ifrån. Jag orkar inte ta fighten. Jag vill inte skapa dålig stämning. Istället är jag tyst. Samtidigt kokar det inom mig, så helt kört är det kanske inte.

 

Men ångesten över denna värld bara växer. Hur ska vi kunna leva här?
Hur ska JAG kunna leva här, bland dessa inskränkta människor?

 

 

 

 

 

Låååångt mycket senare än alla andra har jag ändå förstått tjusningen både med Twitter och Instagram... Har följt en del folk på twitter ett tag men inte twittrat själv. Instagram har jag bara använt för effekternas skull, men haft en stängd användare. De senaste dagarna har jag insett att bloggandets tid kanske är förbi. Åtminstone för nu. Det jag vill säga är oftast för kort för att göra ett helt blogginlägg och då blir det inget, för facebook kräks jag lite på... Och är det något längre jag vill säga så sparar jag det helst till poden. Och vips! Där jag började twittra.

 

Så nu säger vi såhär: tillsvidare vilar den här bloggen. Och är det så att man skulle vilja har lite koll på mig, så finns jag både här och där...

 

Twitter: @HejJagHeterEmma

Instagram: emmalottalarsson

 

Och inte att förglömma, podcasten Kranen fortsätter sitt liv. Lyssna här.

 

 

 

 

Den som lever får se...

Årets pepparkaksprojekt är klart. Blev en mindre by än förra gången, men fyra hus kanske räcker...

 

Det finns ju massor av sköna autioner på Tradera genom Musikhjälpen. Några jag gärna skulle lägga bud på, om jag hade råd:

 

Bli intervjuad av Kristoffer Triumf i VÄRVET! En av de bästa podarna just nu, och det hade ju varit ascoolt att få vara med i en VÄRVET-intervju! Ligger i skrivande stund på 6100 kronor.

 

Gör poddradio med Annika Lantz! Ännu en podcast-auktion, men att spela in med Annika Lantz skulle ju också vara ganska så skoj! Högsta budet ligger just nu på 9600 kronor.

 

Sofia Karlsson skriver unik låt om dig. Välj vad låten ska handla om, Sofia Karlsson skriver den och spelar in. Helt okej grej! 5810 kronor är just nu högsta budet.

 

Niklas Strömstedt sjunger på ditt bröllop. Yeah! Hade ändå varit coolt. Om man hade haft bröllopsplaner vill säga, och man om hade haft 15100 kronor över, som autionens högsta bud ligger på nu.

 

Hyr Kodjo och Soran som DJ:s till din fest. Jamen, det hade väl varit kul? 11211 kr, varför inte?

 

 

Julstämningen har äntligen infunnit sig. Den kom som vanligt med O Helga Natt på Stortorget i Örebro. Fin, traditionsenlig konsert som TV-sänds på julafton. Det var fint och mysigt och bra, MEN otroligt kallt...

 

När jag till och med jag införskaffat riktiga vinterskor, då vet man att det är kallt!

 

En hel dag som verkligen borde ägnats åt uppsatsskrivande har jag istället spenderat i sängen med bultande huvudvärk. Först nu börjar det släppa. Inte läge när uppsatsen ska vara klar om två veckor... Inte läge! Jag tillhör ju nämligen dom som inte kan göra ett skit när jag har huvudvärk, det finns bara vila att välja på.

 

Tio veckor och tio avsnitt senare. Men än är det inte slut, vi fortsätter åtminstone till årsskiftet... Avsnitt 10 kan du lyssna på här. Eller här.

 

Var det någon som sa helg?

 

Då var det dags igen, här är det åttonde avsnittet av vår HÄRLIGA pod!

Lyssna här om du är smart och använder dig av iTunes, annars lyssna här!

 

Söndagen var en efterlängtad dag, äntligen skulle jag få se Markus Krunegård live. Han har verkligen vuxit sjukt mycket i mina ögon (mest öron kanske) det senaste året. Dock får jag väl säga att konserten var något av en besvikelse... Sjukt ojämn konsert, delvis magiskt bra, delvis intetsägande, introvert och tråkig. Synd, samtidigt som att det som var bra var skitbra.